Jag som redan avskydde skolan, och nu skulle man bli tvungen att stanna kvar efter skolan en timme någon gång i veckan för att plugga matte. Ska man skratta eller ska man gråta. Jag, Martin och vad hette hon nu igen... Nadja? Vilken härlig grupp. Jag hade fortfarande inte lärt mig tjejens namn efter ett år i gymnasiet. Tanken på att ta om kursen som jag hade skolkat så mycket ifrån förra året var rent ut sagt ett helvete. Jag skulle förmodligen dö på kuppen. Kanske jag överdrev men inte var det långt ifrån.

        När Albert hade predikat klart om mattekursen stegade jag iväg ut från klassrummet med ett tungt huvud och med händerna i jackfickorna. Varför hoppade jag inte av gymnasiet? Kanske för att morsan ville att jag skulle ha en bra framtid och inte jobba som gatusopare?

        Jag drog upp ett flygplansvikt papper ur väskan och tittade på det. Nästa timme var det svenska. Eller, egentligen hade den timmen redan börjat, men eftersom jag var tvungen att lyssna på Alberts mattekurs-omtagningsbabbel så blev jag sen till timmen. Jag hade i alla fall en ursäkt, vilket inte hände så ofta. Svenskaklassrummet låg på tredje våningen vilket betydde at det fanns en helmassa trappor att gå i. När ingen såg, brukade jag åka i invalidhissen, vilket jag också passade på att göra nu. Hissen var seg och var förmodligen parkerad högst upp eftersom jag blev tvungen att vänta på den efter att ha tryckt på knappen.

        Nadja, eller vad hon hette kom gående i korridoren och var på väg mot trapporna. Förmodligen hade också hon svenska.

        ”Om du tar trapporna kommer du förmodligen senare än mig till timmen”, sa jag där jag stod lutad med sidan mot hissdörren. Tjejen tittade upp och drog ur hörlurarna ur öronen.

        ”Va?” frågade hon och tittade förvirrat på mig.

        ”Jag sa att om du tar trapporna så blir du förmodligen senare än mig till timmen”, upprepade jag och hörde hur hissen parkerade väl nere på bottenvåningen. Jag drog upp hissdörren. Tjejen stod fortfarande och såg förvirrad ut.

        ”Kommer du?” frågade jag och försökte få någon reaktion från henne. Tjejen kastade en hastig blick uppåt trappan och bestämde sig tydligen för att min idé var den smartaste. Hon gick in i hissen och jag stängde dörren bakom oss för att sedan trycka på knapp 3 som stod för tredje våningen.

        ”Du vet väl att det är förbjudet att åka i invalidhissen?” frågade hon lite oroat.

        ”Jag vet, men jag är ju invalid”, sa jag och tryckte ett pekfinger mot huvudet. ”Annars skulle jag ju inte bli tvungen att gå om matte.” Tjejen skrattade åt mig.

        ”Jag antar att du har rätt”, sa hon och strök en hårslinga bakom örat.

        Ylva, vår svenskalärare såg knappast när tjejen och jag smög in klassrummet och satte oss. Hon hade fullt upp med att dela ut papper och försöka få igång OH-apparaten. En som däreomt lade märke till oss var såklart Fille.

        ”Wille och Nadja är seeeena! Ylva! Vad får dom för straff? Släng ut dem genom fönstret!” härjade Fille och skrattade. Han fick med sig en del skratt från resten av klassen, men hans skämt började vara ute.

        ”Kanske Pippi själv kan flyga ut genom fönstret”, sa jag och satte mig ner vid en pulpet bakom Fille.

        ”Käften”, sa Fille och försökte slå till mig men jag hann vippa stolen lite bakåt för att han skulle missa. Jag skrockade.

        ”Tyst nu killar”, försökte Ylva. ”Philip som inte gör någon nytta kan komma hit och hjälpa mig med OH-apparaten, så att vi kan börja lektionen.” Fille suckade och masade sig iväg till främre klassrummet och jag skrattade. Jag skulle nog bli tvungen att lära Fille lite vett och etikett om hur man jävlas diskret.