2. NADINE - Morgonpigghet är överskattat
Jag var förvånansvärt morgonpigg den här morgonen. Jag var oftast den som klampade in i köket och muttrade fram ett ”mh” som skulle föreställa ett hej. Att vara pigg på morgnarna var inte direkt någonting jag värdesatte och min hjärna började inte fungera normalt förrän efter lunch.
Sedan tidernas begynnelse, eller åtminstone så länge jag har gått i skolan, hade jag alltid varit fruktansvärt morgonpigg på den första skoldagen. Kanske var ångesten så stor att jag tvingas vakna tidigt eller så tyckte jag innerst inne om skolan. Nej, det sistnämnda kunde absolut inte vara anledningen. Särskilt inte när jag idag när jag skulle börja mitt andra år i gymnasiet. Gymnasiestudierna var mina föräldrars önskan. Efter att jag hade klarat av högstadiet mycket bra med minsta möjliga ansträngning, var de helt övertygade om att jag absolut skulle klara av gymnasiet lika lätt. Jag undrade om de visste att jag fick underkänt på matteprovet i fjol.
”Jim, upp med dig!” hörde jag mamma ropa från övre våningen. Tydligen var min lillebror inte lika välsignad som jag när det gällde morgonpiggheten idag.
”Nadine, är du uppe redan?” pappa lät förvånad när han kom in i köket.
”Japp. Du låter förvånad? Vet du inte om att det är första skoldagen eller?”
”Ja, just det. Nåja, det förklarar ju saken”. Pappa kunde vara lite glömsk ibland. Det måste vara flinten som gjorde att han glömde bort saker och ting. Ju mer hår han tappade desto mer glömde han bort.
Jag tittade på klockan som visade 08.14. Om 16 minuter skulle skolan börja och det skulle ta cirka en kvart att gå dit. Mina föräldrar tyckte att motorcyklar var farliga, därför hade jag ingen sådan och just därför var jag dömd till att komma för sent varje morgon. Man kunde undra varför mina föräldrar inte kunde skjutsa mig? De tyckte att jag är för lat.
Med en suck tog jag min skolväska, drog på mig skorna och gick ut. Som tur var hade det inte regnat under natten och mina nya fake-converse skor behövde därmed inte lida. And now it starts again. När är det sommarlov?
Sedan tidernas begynnelse, eller åtminstone så länge jag har gått i skolan, hade jag alltid varit fruktansvärt morgonpigg på den första skoldagen. Kanske var ångesten så stor att jag tvingas vakna tidigt eller så tyckte jag innerst inne om skolan. Nej, det sistnämnda kunde absolut inte vara anledningen. Särskilt inte när jag idag när jag skulle börja mitt andra år i gymnasiet. Gymnasiestudierna var mina föräldrars önskan. Efter att jag hade klarat av högstadiet mycket bra med minsta möjliga ansträngning, var de helt övertygade om att jag absolut skulle klara av gymnasiet lika lätt. Jag undrade om de visste att jag fick underkänt på matteprovet i fjol.
”Jim, upp med dig!” hörde jag mamma ropa från övre våningen. Tydligen var min lillebror inte lika välsignad som jag när det gällde morgonpiggheten idag.
”Nadine, är du uppe redan?” pappa lät förvånad när han kom in i köket.
”Japp. Du låter förvånad? Vet du inte om att det är första skoldagen eller?”
”Ja, just det. Nåja, det förklarar ju saken”. Pappa kunde vara lite glömsk ibland. Det måste vara flinten som gjorde att han glömde bort saker och ting. Ju mer hår han tappade desto mer glömde han bort.
Jag tittade på klockan som visade 08.14. Om 16 minuter skulle skolan börja och det skulle ta cirka en kvart att gå dit. Mina föräldrar tyckte att motorcyklar var farliga, därför hade jag ingen sådan och just därför var jag dömd till att komma för sent varje morgon. Man kunde undra varför mina föräldrar inte kunde skjutsa mig? De tyckte att jag är för lat.
Med en suck tog jag min skolväska, drog på mig skorna och gick ut. Som tur var hade det inte regnat under natten och mina nya fake-converse skor behövde därmed inte lida. And now it starts again. När är det sommarlov?
Kommentarer
Trackback
